Då var jag här igen.
Har varit till farsgubben och tittat till, kollat att ljuset som vi satt dit i lördags fortfarande brann.
Skulle ha haft med sekatören för att klippa ner rosorna men den blev kvar hemma, så det får vi fixa på onsdag när det är dax igen.
Som sagt det är årsdagen sedan min far gick bort, så nu har jag gått igenom alla årets olika skeden i både sorg och glädje.
Jag skänker en tanke mins en gång om dagen till minne av min far.
Saknaden är fruktansvärd har så mycket minnen både bra och mindre bra, men i helhet helt underbara.
Saknaden gör sig påmind varje dag.
jag hoppas att han finns med mig och mina systrar i våran vardag i både glädje och sorg.
R.I.P. PAPPA vi ses i Nangiala.....
I detta nu är Tessan på anställnings intevju och vi håller både tummar och tår att Tessan har ett nytt jobb inom kort.
Det är som sagt våran tur nu.............
Alice ser jag inte röken av om dagarna, först hos dagmamman sedan hinner hon inte innan för dörren förren hon ska ut igen.
Det har flyttat in en liten tjej på fyra år i radhus längan brevid oss och dom har blivit bästisar.
Det är nog det bästa som har hänt för våran tjej med tanke på att det bara bor pojkar istort sett på hela området.
Och ytterligre en tjej flyttar hit i mitten på December det är alices tremänning Klara.
Alice frågar varje dag hur lång tid det är kvar till Klara ska flytta hit.
Barn är verkligen underbara jag skulle inte vilja leva utan dessa underverk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar